Guide till att ta hand om vandrande pinnar

Vandrande pinnar (Phasmatodea) är en fascinerande insektsordning som har förbluffat naturälskare och forskare i århundraden. Deras anmärkningsvärda förmåga att härma grenar och löv som en naturlig kamouflage har gjort dem till mästare på att dölja sig och överleva i sina naturliga miljöer. Här kommer vi att ge en kort beskrivning för skötsel och vård av de vanligaste av dessa unika insekter.

Bakgrund

Vandrande pinnar har studerats sedan antiken, då deras kamouflageteknik fascinerade naturhistoriker. Deras förmåga att smälta in i omgivningen har gett dem en evolutionär fördel, vilket har lett till deras spridning över många kontinenter. Idag finns de i många tropiska och subtropiska områden, inklusive Asien, Australien, Afrika och Sydamerika. Enstaka arter finns till och med i tempererade klimat.

Livsmiljöer i Naturen: De flesta arter lever i täta skogsområden, där deras kamouflage hjälper dem att undvika rovdjur som fåglar och reptiler. De trivs särskilt i områden med rik vegetation, där de kan hitta skydd och föda. Här har de anpassat sig med en rik variation av kamouflage. De enklaste vandrande pinnarna liknar en liten vissen kvist. Men det finns också vandrande pinnar som imiterar taggiga grenar (till exempel den vandrande rosengrenen) och till och med några som liknar deciderade löv (vandrande löv).

Den Minsta och Största Arten

Phasmatodea-ordningen omfattar omkring 3 000 olika arter, som varierar mycket i storlek och utseende.

• Den Minsta Arten: Den minsta kända arten är Timema cristinae, som bara blir omkring 1,5 centimeter lång. Denna lilla art lever främst i Nordamerikas kustnära buskage och har en kort, mer kompakt kropp jämfört med andra vandrande pinnar.
• Den Största Arten: Å andra sidan har vi Phobaeticus chani, även känd som Chan's Megastick, som kan nå en längd på över 60 centimeter, om man räknar med de utsträckta benen. Denna imponerande art härstammar från Borneo och är ett sant vittnesbörd om hur extrema evolutionära anpassningar kan vara.
  
  

Terrariet

När du håller vandrande pinnar som husdjur är det viktigt att återskapa deras naturliga miljö så exakt som möjligt. Deras terrarium ska därför vara minst tre gånger så högt som insektets längd, då de behöver plats att hänga fritt, särskilt när de ömsar skinn. En hög, välventilerad behållare med ett fuktigt mikroklimat är optimalt. Bottenlagret kan med fördel fyllas med terrarijord, där man sedan kan lägga till små organismer som hjälper till att hålla det rent (se artikeln om det Bioaktiva terrariet).

Terrarieinredning: För att ge dina vandrande pinnar en trygg och stimulerande miljö kan du inreda terrariet med naturliga grenar och levande växter. Grenarna gör att de vandrande pinnarna har något att klättra i och ömsa skinn från. Växterna ser både snygga ut och hjälper till att höja luftfuktigheten. Av bra terrariumväxter tillsammans med vandrande pinnar kan nämnas klätterfikus, krypfikus, Muehlenbeckia complexa samt mossa.

Fuktighet och Temperatur

Luftfuktighet är en avgörande faktor för vandrande pinnar, och de flesta arter kräver en relativ fuktighet på 60-80 %. Detta kan uppnås genom att spraya terrariet med vatten ett par gånger i veckan. Detta kommer också att ge de vandrande pinnarna möjlighet att dricka de droppar som sätter sig runt omkring. Använd gärna avjoniserat vatten, då man då undviker kalkfläckar på rutor och växter.

Temperatur: De flesta arter föredrar temperaturer mellan 20-25 °C, vilket betyder att ett vanligt rumsklimat som regel är tillräckligt. Vid behov kan du använda en värmematta för att höja temperaturen, men se till att inte överhetta terrariet. För en del arter kommer temperaturen att påverka hur snabbt djuren utvecklas. Vid lägre temperaturer kommer djuren att leva lite längre (men utvecklas långsammare).

Foder

Vandrande pinnar lever av blad från en rad olika växter. De vanligaste födokällorna inkluderar björnbärsblad, ekblad, syren, hallonblad, rosblad och eukalyptus. Se till att bladen är fria från bekämpningsmedel, och tvätta dem alltid noggrant innan du erbjuder dem till dina insekter. Experimentera gärna för att se vilka blad som fungerar bäst. På vintern kan det vara en utmaning att hitta föda/blad. Björnbärsblad kan under milda vintrar ha gröna blad hela vintern igenom. Alternativt kan man skörda blad och lägga dem i frysen för att använda dem på vintern. Där håller de sig dock inte färska särskilt länge. Ett annat alternativ är att plantera bergte (Gaultheria shallon eller andra Gaultheria-arter), då de är vintergröna. Många blomsterhandlare har dem också.

För att hålla bladen fräscha så länge som möjligt kan man ta en syltburk. Borra ett par hål i locket, fyll burken med vatten och stick sedan ner pinnarna i hålen.

Fodringsrutin: Byt ut bladen regelbundet, så att de alltid har färsk och saftig föda. Vissa arter kan vara kräsna, så det är viktigt att ta reda på vad din specifika art föredrar.

Hantering och Interaktion

Även om vandrande pinnar kan hanteras, ska det göras försiktigt. Deras kroppar är ömtåliga. När du lyfter dem, gör det långsamt och försiktigt, och låt dem klättra upp på din hand i sin egen takt. Det är inte ovanligt att en vandrande pinne kan sakna ett ben eller ett antenn (kan hända vid ömsning eller vid olycka). De kommer dock långsamt att växa ut igen, varje gång djuret ömsar skinn.

Var uppmärksam: Många arter kommer bara att frysa eller låta sig falla till marken om de känner sig hotade, så undvik plötsliga rörelser som kan skrämma dem. Vissa arter kan till och med utsöndra ett litet ämne som luktar illa.

Ömsning

Vandrande pinnar ömsar skinn flera gånger under sin livstid. Det är så de växer sig större. Denna process kallas ecdysis, och det är viktigt att de har en hög luftfuktighet i terrariet för att underlätta ömsningen. Under ett skinnbyte hänger de ofta från en gren, och det är avgörande att inte störa dem vid denna tidpunkt. Efter skinnbytet kommer det oftast att hänga en tom "kopia" av djuret kvar. Det är inte ovanligt att det gamla skinnet äts upp, för att utnyttja så många näringsämnen och mineraler som möjligt.

Eftervård: Se till att de har ömsat hela huden och att det inte finns några rester som kan hindra deras rörelser. Om problem observeras, kan man försöka höja luftfuktigheten ytterligare eller i nödfall försöka ta bort resterna med en pincett (rekommenderas dock inte).

Fortplantning

Många arter av vandrande pinnar kan föröka sig både sexuellt och asexuellt (partenogenes), vilket betyder att honor kan lägga ägg utan befruktning från en hane. I dessa fall kommer ungarna att vara exakta kopior (kloner) av mamman. Mycket många av de arter som hålls i fångenskap förökar sig uteslutande partenogenetiskt (endast honor) och för många arters del finns det inga hannar kvar i naturen.

Äggen liknar ofta små frön eller avföring och kan därför vara svåra att se. Många arter kastar också med bakkroppen när ägget läggs, för att kasta dem så långt bort som möjligt. Ägg av vandrande pinnar kan ta flera månader (upp till år) att kläckas, beroende på art och miljöförhållanden. Generellt är befruktade ägg snabbare att kläckas än obefruktade. Äggen hålls på samma sätt som de vuxna (dock gärna lite torrare). En rolig detalj är att de nykläckta ungarna oftast inte alls liknar de vuxna vandrande pinnarna. Som mycket små imiterar de oftast små myror eller skorpioner. Detta försvinner dock efter de första par skinnömsningarna.

Avslutning

Vandrande pinnar är superbra husdjur för både barn, nybörjare och entusiaster. De är lätta att mata, kräver inte särskilt mycket utrymme och man kan lätt åka på semester utan att behöva oroa sig för om de överlever detta. Dessutom är de vackra, förunderliga och intressanta djur som kan ge upphov till mycket lärande och goda upplevelser.

- Riktigt trevlig nöje.